Viktiga Valfrågor.

Sjukförsäkringen är naturligtvis hett stoff.

Grundidén är bra.
Vi måsta se till att människor inte hamnar i den för tidiga pensionens sociala bojor. Många som tidigare skickats in i eller erbjudits (undertecknad är en) förtids/sjuk pension har goda möjligheter att klara av att jobba.

Vad som inte är bra är hur det idag fungerar. Samordning, klara direktiv och kompetens är inte tillräckliga för att få det nya systemet att fungera.

Det som är en absolut förutsättning för att orka fortsätta sin rehabilitering är att man har en trygg situation för sig själv och sin familj. Att behöva oroa sig för att inte kunna betala sina räkningar är ingen bra grund för att orka gå vidare i en redan mindre tillfredsställande situation.

Har sagt det förut och tjatar om det igen. Inför någon form at samordnare mellan FK, AF och det sociala. För de som redan har anställning bör arbetsgivaren också finnas med.

Inkomsterna ska inte kunna försvinna över natten bara för att den ena parten säger att -nu hör du inte hit längre, du får gå dit om du vill ha ersättning-. Naturligtvis ska ersättningen rulla på och betalas ut tills det är bestämt vem som ska debiteras kostnaden. Individen ska inte drabbas när myndigheterna inte kommer överens.
Det är där en samordnare kommer in i bilden.

Min egen historia ligger 10 år tillbaka i tiden. FK erbjöd en dag mig sjukpension, 38 år gammal med ett utslitet knä. Som den stridstupp jag är så gick jag till motattack och fick då svaret. Du får inte sjukersättning längre från oss. Du får gå tillbaka till jobbet och de får ordna din situation för du kan inte vara sjukskriven längre. Det var med två veckors varsel.
Det här med utförsäkring är alltså inget nytt.
Det är dock fortfarande lika illa.